Hemtjänstens alla bästa medarbetare

Som allmänt bekant finns det utbredda fördomar om hemtjänstpersonal och deras arbetsförmåga. Dessvärre är dessa fördomar sällan av positiv karaktär och det är tyvärr också så att fördomarna inte alltid är helt fel. Men som jag innan föreslagit kan det finnas en strukturell orsak till dessa problem. Här kommer jag emellertid att försöka belysa vårdpersonalens mer positiva sidor, och föreslå ett alternativ. Ett alternativ till en hålbar utveckling.

Hemtjänstens problem

Hemtjänst och hög korttidssjukfrånvaro är ett utbrett problem, hemtjänst och hög personalomsättning likaså. Hemtjänst och ”dåliga” medarbetare är kanske det allvarligaste problemet – iaf från vårdtagarnas sida. Men det finns ingen anledning att ge upp, trots att insikten om det enorma personalbehovet lätt kan få oss att vilja ge upp.

Först bör vi kanske konstatera att åldringsvården är ett illa finansierat samhällsorgan, men det är enligt mig inte den enda orsaken till problemen. Det är dessutom ett humanorienterat yrke där täta kontakter med människor, som dessutom kan vara sjuka, ofelbart måste orsaka sjukfrånvaro. Det är förväntat och måste vara accepterat.

Misslyckade anställningar

Men inte när det gäller ”misslyckade” rekryteringar. Tyvärr anställs allt för många som saknar en genuint och seriöst menad omvårdnadsvilja. Och om jag tar mig friheten att tala för våra gamla så har de endast ett krav – och det är god omvårdnad. Jag menar att varje rekrytering måste ha detta krav i åtanke. Allt annat borde vara tjänstefel.

Men som vi vet så ser verkligheten annorlunda ut, och jag har tidigare pekat på en av orsakerna som sagt. Men nu talar jag om möjliga lösningar.

Vikariebanken

Och det finns faktiskt redan ett alldeles utmärkt urvalssystem – som både är igång och är fungerande. Det är de sk vikariebankerna. Jag är förvisso medveten om att ledningarna ser med både skepsis och fientlighet på timvikariat och ett stort antal vikarier. Det är dessutom ett politiskt beslut att minska antalet vikarier. Det är emellertid ett felaktigt, eller missriktat, beslut som förmodligen baseras på en både felaktig och ensidig behandling av ärendet i media. 

Ensidig eftersom det handlar om ett fåtal larmrapporter där vårdtagare eller anhöriga etc beskrivit hur manga nya vikarier gamla Stina mött den senaste månaden. Och felaktigt eftersom det överdriver en situation. Från ledningens sida argumenteras att ett större antal vikarier korrelerar positivt med en högre sjukfrånvaro, och det är kanske inte omöjligt. Men det finns fler orsaker.

Fler vikarier – bra eller dåligt

Så hur kan jag hävda att vi behöver både en vikariebank och dessutom en stor vikariebank – en kontinuerlig uppdaterad vikariebank dessutom? Hur kan jag gå emot rapporterade missförhållanden, politiska beslut och HR-kollegors erfarenheter? Och dessutom hävda att vi har vinster i ett annat förhållningssätt …

Men vi vill alltså minska korttidssjukfrånvaron, minska personalomsättningen och dessutom förhöja kvaliteten på omvårdnaden. Alltså måste vi få dels bättre medarbetare – med just en genuin omvårdnadsvilja – och vi måste minska vikarieomsättningen.

Det innebär at vi måste försäkra om oss att just dessa kategorier av medarbetare blir anställda. Så hur kan vi göra det? Vilka rekryteringsstrategier måste initieras? Hur mycket mer pengar måste vi få tillgång till? Svaret är: att det kommer att lösa sig – av sig självt …

Det löser sig

Hur kan man förvänta sig något sådan? Jo, som jag tidigare var inne på så finns vikariebanken. Vikariebanken är ett system där medarbetarna själva väljer vilka vikarier de vill samarbeta med. Urvalet är lätt. De väljer i första hand personer de litar på; att vikarien kan utföra sitt arbete på ett mycket bra sätt, att vikarien har en bra social kompetens, att vikarien alltid ställer upp, att vikarien alltid hjälper till, att vikarien aldrig blir en börda för kollegorna, etc. 

Nu invänder ni naturligtvis och säger att vikariebokarna såklart kommer att boka sina kompisar i första hand. Och det är inte ett felaktigt antagande. Den risken finns. Men det kommer att synas att en enskild vikarie alltid blir bokad av samma bokare/grupp. Det är inte dessa jag har i åtanke.

Det finns emellertid många grupper, och ännu fler bokare. Det finns dessutom tre olika arbetspass på dagen med helt andra vikariebokare, helt andra grupper.

Elitvikarien

Det jag är ute efter är de vikarier, de väldigt få vikarier, som alltid blir bokade – av alla bokare, av alla grupper – alltid. Det är de vikarierna som har blivit bedömda som de bästa – av samtliga. Det handlar då inte om ”kompisbokning” eller desperation etc. Utan de vikarierna tillhör en elit. 

Det är vikarier som bevisat sitt värde, sin arbetsmoral, sin omvårdnadsförmåga, sin tillförlitlighet och sin sociala kompetens – på ett sätt som inte går att invända emot. Och med tanke på att de dessutom arbetat ”överallt”, ”hela tiden” har de en erfarenhet av arbetet och de krav som ställs just där som inte kan bedömas som annat än ovärderlig.

Min erfarenhet säger mig att det bara finns en handfull av dessa, att det endast kan finnas en handfull i en given population vid en given tid. Att denna elit är ”normalfördelade” och ”systemproducerade”. Dvs fler än just en handfull kan aldrig släppas fram till toppen, dels eftersom det inte finns utrymme för det, och dels eftersom det inte finns möjligheter för de vikarier med just den potentialen att utvecklas i den riktningen, och dels naturligtvis för att majoriteten av vikarierna tillhör kategorin ”normala.”

En lösning

Ni har kanske redan nu börjat misstänka vilken lösning jag tänkt föreslå? Dvs att använda vikariebankerna, med öppna inträdeskrav, som ett helt säkerställt internrekryteringsinstrument. Men då invänder ni kanske att denna handful, den lilla elit, ganska fort kommer att försvinna in i organisationen och de kvarvarande då är den vanliga osäkra personalstyrkan. 

Det är ett felaktigt antagande. Vikariebanken kommer att verka självgående. Varje toppkandidat som försvinner in i organisationen lämnar ett hål efter sig – ett hål som någon med liknande egenskaper väntar på att fylla. På det sättet kommer vikariebanken alltid att återvitaliseras

Men istället för att plocka ut varje ny toppkandidat som utkristalliseras, så bör man vänta och bara göra uttag tex en gång om året. Då blir resultaten dessutom mycket säkrare och mer långsiktigt predicerbara. Ju större organisation, ju större årsbehov. Det säger sig själv. Och ju större vikariebank ju fler ”supervikarier”. Men oavsett vilket kommer det att bli möjligt att kunna försäkra sig om att hemtjänsten kommer att få fler medarbetare som kommer att prestera på en lite högre nivå än det vanliga. 

Då kommer den ogiltiga korttidsfrånvaron att minska, då kommer vikariebehovet att minska, och då kommer vårdtagarnas livssituation att förhöjas. Det innebär att vården antingen kommer att kosta samhället mindre pengar – eller att den lägger vinsten på ytterligare åtgärder för att öka kvaliteten.

En hållbar utveckling

 Som det ser ut idag tar vi inte hand om vikariebanken och dess resultat på rätt sätt. Vi utnyttjar och kör slut på de som hamnar i topp. Utan att belöna deras ansträngningar och insatser på något sätt. Visst, vissa blir "inlasade", men de flesta går antingen vidare i livet eller körs till slut i botten.

Men vi måste skörda ”vikarieåkern” på ett ansvarsfullt sätt. Vi vet alla vilket resultat rovdrift ger upphov till. Goda vikarier är emellertid inte en ändlig resurs, utan sunt fungerande vikariebank är en oändlig och ständigt förnyelsebar personalkälla – vi måste bara handskas med den på ett ansvarsfullt sätt.